För att ett äkta samtal ska kunna föras mellan exempelvis en lärare och elever måste läraren kunna se och behandla eleverna som sina likar i meningen att de bör övertygas på exakt samma grunder som hon själv är beredd att bli övertygad på. Utan en sådan ömsesidighet blir samtalet ett försök till övertalning utifrån en maktposition (Björklund, 1990). Vidare förutsätter dylika samtal att alla deltagare kan förutsätta att de kan ha fel- alltså även läraren. Att inse att så är fallet är det mest fundamentala villkoret inte bara för vetenskapligt tänkande utan också för mänskliga relationer.
Enligt min tolkning av denna text så ska läraren inte försöka lära ut något på ett sätt som denne inte skulle att någon skulle försöka lära läraren på och läraren ska vara beredd på att denne också kan ha fel. Kan vara värt att notera att man (även som lärare) ska vara beredd att man kan ha fel trots att man faktiskt är lärare och därigenom borde besitta kunskap om det som berörs i undervisningen. Lärare är ju trots allt bara människor och inga allvetande gudar, även om vissa lärare besitter sådan kunskap att dennes elever kan anse detta.
God natt! /Erik
söndag 26 september 2010
Lärare av imorgon, del 3 inlägg 1
I kapitel sju finns det en rubrik som heter Etik och moral där det berättas att en lärare pratat med sina elever om ledarskap och efter en längre diskussion så insåg läraren att de flesta elever ansåg att den som bestämmer över något är den som äger den. T.ex. så ansåg man att rektorn ägde skolan och ett lands president ägde landet.
Detta kan vi som vet hur det egentligen är avfärda som osanning men det har ju oftast varit så att den som äger något eller mest av något (t.ex landområden) bestämmer över hur det ska skötas och dennes åsikt väger tyngst. T.ex. förr i tiden hade en rik bonde 10 röster eller fler själv eftersom han ägde mer än andra och därför ansågs ha mest att säga till om. Så att anse att rektorn äger skolan är i en elevs ögon något av en självklarhet och för denne inget konstigt.
/Erik
Detta kan vi som vet hur det egentligen är avfärda som osanning men det har ju oftast varit så att den som äger något eller mest av något (t.ex landområden) bestämmer över hur det ska skötas och dennes åsikt väger tyngst. T.ex. förr i tiden hade en rik bonde 10 röster eller fler själv eftersom han ägde mer än andra och därför ansågs ha mest att säga till om. Så att anse att rektorn äger skolan är i en elevs ögon något av en självklarhet och för denne inget konstigt.
/Erik
onsdag 22 september 2010
Lärare av imorgon, del 2 inlägg 2
Att bedriva "traditionellt skolarbete" eller inte, det är frågan!
Med "traditionellt skolarbete" menas en blandning av genomgångar och enskilt bänkarbete. Allt eftersom så har det enskilda bänkarbetet tagit en större del av lektionstiden än genomgångar och detta har lett till lärare fått svårt att "hålla ihop flocken" då de duktiga eleverna blir klara med sina uppgifter fortare än andra. Man har då gett de duktiga fler uppgifter att göra medan de andra gör den första uppgiften. Blir man inte klar med uppgiften så får man ibland ta med hem och göra den. Att ha en grupp där några blir klara fort och andra behöver mer tid har gjort att lärare fått omorganisera arbetet och eleverna får jobba med "eget arbete". Eget arbete innebär att eleven får tid att jobba mer med det som eleven behöver, det kan t.ex vara att räkna matte. Detta är något som man använde sig av på en skola där jag gått. Eleven fick själv tänka efter vad man behövde bli bättre på och man pratade med läraren/mentorn hur man skulle förbättra sina kunskaper. Det ledde till att man arbetade med något som kändes meningsfullt istället för att man bara räknade matte för att läraren sa att man skulle göra det utan att eleven själv fick reflektera över varför man skulle räkna. Ofta så kan det ju vara så att man känner att man gör uppgifter för att läraren ska bli glad och inte för sin egen skull.
Jag kan säga att jag föredrar "eget arbete" framför traditionellt skolarbete eftersom man gör det man själv känner att man måste göra men jag tror inte att man bara kan ha "eget arbete" utan det behövs en blandning av "traditionellt skolarbete" med genomgångar för att gå igenom t.ex. svåra matteuppgifter och hur man löser t.ex en ekvation och sen tid för "eget arbete" där man kan ta igen sånt man missat eller har svårt för. Variation togs upp i Lärare av imorgon som en viktig del och det håller jag med om, det blir tråkigt om var dag är den andre lik.
Hoppas att jag skrivit något intelligent här, är typ helt slut i huvudet...
/Erik
Med "traditionellt skolarbete" menas en blandning av genomgångar och enskilt bänkarbete. Allt eftersom så har det enskilda bänkarbetet tagit en större del av lektionstiden än genomgångar och detta har lett till lärare fått svårt att "hålla ihop flocken" då de duktiga eleverna blir klara med sina uppgifter fortare än andra. Man har då gett de duktiga fler uppgifter att göra medan de andra gör den första uppgiften. Blir man inte klar med uppgiften så får man ibland ta med hem och göra den. Att ha en grupp där några blir klara fort och andra behöver mer tid har gjort att lärare fått omorganisera arbetet och eleverna får jobba med "eget arbete". Eget arbete innebär att eleven får tid att jobba mer med det som eleven behöver, det kan t.ex vara att räkna matte. Detta är något som man använde sig av på en skola där jag gått. Eleven fick själv tänka efter vad man behövde bli bättre på och man pratade med läraren/mentorn hur man skulle förbättra sina kunskaper. Det ledde till att man arbetade med något som kändes meningsfullt istället för att man bara räknade matte för att läraren sa att man skulle göra det utan att eleven själv fick reflektera över varför man skulle räkna. Ofta så kan det ju vara så att man känner att man gör uppgifter för att läraren ska bli glad och inte för sin egen skull.
Jag kan säga att jag föredrar "eget arbete" framför traditionellt skolarbete eftersom man gör det man själv känner att man måste göra men jag tror inte att man bara kan ha "eget arbete" utan det behövs en blandning av "traditionellt skolarbete" med genomgångar för att gå igenom t.ex. svåra matteuppgifter och hur man löser t.ex en ekvation och sen tid för "eget arbete" där man kan ta igen sånt man missat eller har svårt för. Variation togs upp i Lärare av imorgon som en viktig del och det håller jag med om, det blir tråkigt om var dag är den andre lik.
Hoppas att jag skrivit något intelligent här, är typ helt slut i huvudet...
/Erik
Lärare av imorgon, del 2 inlägg 1
Tjena!
På sidan 119 stod det att folkpartiet i sitt skolpolitiska program ansåg att det borde införas fler läxor, mer läsning, skrivning och räkning i skolan. Det är sånt som låter bra då många kanske anser att mer studerande leder till mer kunskap men som kanske inte är så bra för eleverna. Hur många elever blir glada över fler läxor? Vet att när jag gick i fjärde klass så hade vi i början 7 läxor i veckan. Läxorna gavs på fredag eftermiddag och skulle vara gjorda till nästföljande fredag. Det var extremt mycket fler läxor än jag tidigare haft då jag vara van med 1-3 läxor i veckan och man fick läxan dagen innan den skulle vara klar. Var åtskilliga torsdagskvällar då jag hade 3 läxor att göra och det var ju inte det lättaste läxorna. Jag tror inte att det är fler läxor leder till mer kunskap utan det är kvalitén på läxorna som ger kunskap. Läxor som engagerar eleven, gör så att eleven tänker till och får använda sina kunskaper leder kanske till större förståelse och kunskap än läxor som inte gör det. Sådana läxor kräver dock mer planerande från läraren än läxor som t.ex. räkna 40 minuter matte och för en lärare som har flera olika klasser och mycket att göra så är det enklare och går fortare att be klassen räkna i 40 minuter hemma än att sitta och tänka på hur man kan göra läxan mer intressant för eleverna. När jag gick i årskurs fyra hade jag något som hette "Veckans Gnugg" vilket var en läxa bestående av 10 mattetal, 10 engelska glosor, 5 ord som skulle förklaras och sedan 5 frågor som t.ex. "Vem var Gånge Rolf?" Efter att man gjort alla uppgifter så skulle man lära sig svaren och sen nästa fredag var det "prov". Man fick då ett tomt papper med samma uppgifter på och man fick testa vad man kunde. Det var även lite prestige att få många poäng då läraren alltid skrev en kommentar och antecknade allas resultat så det var lite tävlingsinriktat med vilket hjälpte att motivera att man gjorde läxan.
Om jag ska dra en slutsats så är det inte mängden läxor som är viktig utan läxor som har en tanke bakom som leder till kunskap.
På sidan 119 stod det att folkpartiet i sitt skolpolitiska program ansåg att det borde införas fler läxor, mer läsning, skrivning och räkning i skolan. Det är sånt som låter bra då många kanske anser att mer studerande leder till mer kunskap men som kanske inte är så bra för eleverna. Hur många elever blir glada över fler läxor? Vet att när jag gick i fjärde klass så hade vi i början 7 läxor i veckan. Läxorna gavs på fredag eftermiddag och skulle vara gjorda till nästföljande fredag. Det var extremt mycket fler läxor än jag tidigare haft då jag vara van med 1-3 läxor i veckan och man fick läxan dagen innan den skulle vara klar. Var åtskilliga torsdagskvällar då jag hade 3 läxor att göra och det var ju inte det lättaste läxorna. Jag tror inte att det är fler läxor leder till mer kunskap utan det är kvalitén på läxorna som ger kunskap. Läxor som engagerar eleven, gör så att eleven tänker till och får använda sina kunskaper leder kanske till större förståelse och kunskap än läxor som inte gör det. Sådana läxor kräver dock mer planerande från läraren än läxor som t.ex. räkna 40 minuter matte och för en lärare som har flera olika klasser och mycket att göra så är det enklare och går fortare att be klassen räkna i 40 minuter hemma än att sitta och tänka på hur man kan göra läxan mer intressant för eleverna. När jag gick i årskurs fyra hade jag något som hette "Veckans Gnugg" vilket var en läxa bestående av 10 mattetal, 10 engelska glosor, 5 ord som skulle förklaras och sedan 5 frågor som t.ex. "Vem var Gånge Rolf?" Efter att man gjort alla uppgifter så skulle man lära sig svaren och sen nästa fredag var det "prov". Man fick då ett tomt papper med samma uppgifter på och man fick testa vad man kunde. Det var även lite prestige att få många poäng då läraren alltid skrev en kommentar och antecknade allas resultat så det var lite tävlingsinriktat med vilket hjälpte att motivera att man gjorde läxan.
Om jag ska dra en slutsats så är det inte mängden läxor som är viktig utan läxor som har en tanke bakom som leder till kunskap.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)